Friday, January 23, 2009


ফাটল ধরেছিল আয়নাতে
ঘুণ ধরা কাঠের মত
ক্ষত বিক্ষত হয়ে যাচ্ছিল আয়নাটি

রক্তের পিপাসা জেগেছিল তার
সেই পিপাসায় মাতাল
ছটফট করছিল আয়নাটি

কন্ঠস্বরহীন তার ক্ষিদে
নিজের ভিতরের গলাপচা প্রতিবিম্বগুলোকে
তাই ছিঁড়ে খাচ্ছিল আয়নাটি।

----------------------------

The Mirror

Infested by mites
Wood-like
It cracked.

Delirious
It desired blood.

Reflections within
Severed, trapped—
Carcasses
Upon which it fed
Its soulless hunger.

3 comments:

Aniruddha Dutta said...

Tokey (amar) aaj shokaley impulsively shei chithi ta lekhar porey... thik korlam na bhul korlam sheta likhey, ta bhabtey bhabtey... kemon oshar hoye ghumiye porlam shara dupurtar jonno... uthey dekhi haatey olpo khanik-ta jomat bandha rokto, kottheke elo janina... tarpor ki mone hotey ami tor blogey eshe, eta porlam. Ki niye ba kakey niye jiggesh korbo na... it already resonates like a fearful scream, both mine and not mine... redundant to say it, maybe, but so, so well-put... duto version-i. Abar eta likhey thik na bhul kolram janina... but just wanted to say how scary, touching & brilliant this is.

subham said...

Besh laaglo kobitata, behisebi bhabna ar odomyo abeger prokash, chitrokolpo jomat, kintu ontormukhi

Bala Sridhar said...

hey parjanya.... the bengali poem is really good dude... i am suprised at myself that i am able to still read and understand bengali after 9 yrs..... way to go buddy...